Överlevde februari – nästan. Och jag är student igen!

Jag hann nästan dra en lättnadens suck: ”YES! Vi klarade den fasansfulla månaden februari – vabbruari – utan större drama.”

Men precis då började min hals klia. Kroppen huttra. Ögonlocken kippa.

Jag kröp till kojs i torsdags kväll och där blev jag kvar med en spyhink och ett paket huvudvärkstabletter. Två dagar senare har jag nästan ingen röst, men annars mår jag rätt okej. Aptiten svajar och halsen är svullen, så jag petar i mig kalla smoothies och varmt te om vartannat.

Tyvärr har min trotjänare till blender lagt av och eftersom jag har förrådet fullt av köksmaskiner köper jag ingen ny på ett tag, utan sliter lite på dem jag har. Även om de saknar de hästkrafter min tidigare hade.

För ja… det blir en snål tid framöver. Jag har satt mig i skolbänken igen! Sedan en dryg månad är jag kostvetarstudent  Uppsala! Tanken var först att jag skulle läsa dietistprogrammet, men jag måste erkänna för mig själv att jag inte alls lockas av kliniskt arbete, utan mest vill ha teoretisk kunskap, en akademisk bas att stå på. Kostsvängen har blivit rena rama vilda western där vi är lite för många morsor som fått upp ögonen för hälsosam mat och vill blogga och sprida våra insikter i vida cirklar… I bästa fall lyckas vi locka med någon på att äta lite fler morötter och färre kanelbullar. I värsta fall lyckas vi skrämma slag på folk så att de inte vågar äta ens en mogen banan…

Jag vill inte vara en del av det. Det är därför jag har ägnat större delen av min tid åt undervisning de senare åren, samtidigt som jag har haft svårt att hitta fokus för bloggen. Nu får jag en stabilare bas att stå på när jag pratar om kost och hälsa, vilket känns vettigt. Jag har klarat första tentan (kemi och fysiologi) och jag tuffar på med näringslära nu. Sen väntar kostsociologi, vetenskapliga metoder och en massa annat snask!

Och bloggen ska leva, efter mycket velande hit och dit (ska jag skriva om näringslära? Ska jag skriva en ren receptblogg? Bara SNYGGA bilder? Ska jag vara arg och i så fall på vem – den som producerar skitmat eller den som skrämmer oss för mogna bananer..?) har jag bestämt mig för att det blir ungefär som det var en gång i tiden; en slags dagbok med mina grubblerier och ett och annat tips. Men barnen är stora nu, så de ska skonas från att få sina matvanor uthängda… Mina får ni dras med! Hoppas att ni vill hänga med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv − nio =