Råsmart familj 2011 (nyutgåva omdöpt till Matsmart familj 2017)
Min fösta bok. Min debut. Min lite naiva förhoppning om att kunna dela med mig av mina bästa tips på hur man kan få in mer näring i maten – i hela familjen. Och det kunde jag! Boken, som nu har många år på nacken, trycks om och trycks om. Nya familjer som vill hitta ett sundare spår dyker upp allt eftersom. Och jag kan se tillbaka på de snart tio år sedan jag skrev boken (!) och glädjas över att smoothies och dadelbollar har blivit vardagsmat för många, finkockar står och mixar dadlar i direktsänd tv och ”alla” caféer har bärproppade smoothies på menyn. När jag skrev boken 2009-2010 var det verklige inte så. Då fick man vara glad om det fanns en söt ”damtidningssmoothie” (en sån med söt vaniljyoghurt, en banan och ett fåtal bär). Någon med spenat och avokado fanns det då rakt inte. Annat är det nu!
Eftersom jag mötte människa efter människa som tyckte att visst, det var väl inga problem att lägga lax och broccoli på tallriken fem dagar av sju – det svåra var att låta bli allt snask! – så behövde jag hitta ett sätt att hjälpa dem hitta alternativ till allt det där goda som inte hamnar på inköpslistan, utan som bara slinker ner i kundvagn – och magen. Jag sammanfattade det jag själv har tagit till som räddning (har du mött mig på en kurs eller föreläsning, så vet du högst sannolikt att jag var en svår Pollyjunkie fram till våren 2008 – men ”botades” av snask som gav lite mer mättnad: Smarta sötsaker. Bollar, glassar, smoothies, muffins – alla med mer tuggmotstånd än godishyllans och alla med tillräckligt mycket näring för att kunna vikariera som snabb, enkel med vettig lunch.
Det blev boken Smarta sötsaker, som har vält kiosker inte bara i Sverige, utan även i Tyskland, Danmark, Finland, Holland och Norge. (Ja, jag är stolt!)
Hjärnan. Den lilla fettklumpen har alltid intresserat mig, och det är jag inte ensam om. Mina föreläsningar om hur vi kan mata hjärnan med bra foder och på så vis få tillgång till lite mer power och kvickhet, har dragit åhörare år efter år. Jag har pratat så mycket om vad hjärnan behöver och vad den får oss att göra om vi inte ger den energi och näring i passande mängd, att det helt enkelt inte gick att gå som katten kring het gröt längre: Såklart behövdes en bok, som gräver ner sig lite i varför smaklökarna och hjärncellernas intressen kan komma på kollisionskurs lite då och då (för ja, man vet ju att det ska ligga lax och broccoli på tallriken, men nu ligger det visst pommes frites där. Igen…)
Att vi som betraktar oss som intelligenta, rationella, upplysta, ansvarsfulla människor, som köper säkra bilar, sopsorterar, motionerar, pensionssparar, använder solkräm och ger ungarna havregryn VET vad vi ska göra, men ibland helt enkelt har för svårt att göra vad vi vet. Det är spännande. Och det är ett ämne jag aldrig slutar förundras över. Boken Good mood food handlar mer om själva maten, medan min coaching, föreläsningar och kurser går in djupare på det där med motivation, beteenden, vanor och allt annat – som också styrs av hjärnan.
Förlaget hade gått och övervägt mitt förslag länge. I flera år faktiskt. När de väl tog beslutet så var det ett nej. Så när mitt praktverk; en bok med mat som funkar för alla som av medicinska skäl måste välja bort mjölk och gluten ur kosten kom (en sån familj har jag själv och jag var så trött på att leta recept och alltid behöva justera, ta bort, anpassa recept), hade det hunnit uppstå en trend kring mjölk och glutenfri mat. Helt plötsligt kunde min bok Ärlig mat hitta en betydligt större målgrupp än vad jag först hade sett framför mig. Boken är trycks ej längre.
Det pratas mycket om sötsug och sockerberoende och snällare alternativ till godis. Betydligt mindre om chips och andra snacks. Men jag möter dem också, de som har svårt att låta bli de salta, feta snacksen. Av någon anledning är det mer tabu att hiva fram en påse chips till onsdagsfikat än lika många kalorier i form av en bulle. Oklart varför. Kanske har det något att göra med att vi associerar bullar till festliga stunder mormor och saft och chipsen till… andra festligheter som mormor och hennes saft inte fick komma i närheten av?!
Jag älskar själv chips och popcorn och det mesta som är krispigt och savoury (jag älskar det mesta i största allmänhet, får jag väl konstatera…) och det är jag inte ensam om. Så efter lite grubblande över vilken typ av bok jag skulle kunna bidra med för den som vill göra lite sundare val, insåg jag att det var en bok för den som vill uppgradera både söta och salta ovanor som pockade på. Det blev Supersnacks. Enkelt och specifikt. Inga långa utläggningar om vitaminer och protein och blodsocker och långsiktig hälsa. Pang på tacos, chips, röror, dipp, pizza, kex, kakor… Inte mycket mer att säga om det.
Nästa bok?
När kommer nästa bok då – och vad ska den handla om? Raw food, kanske? Det är det många som frågar efter. Inte så konstigt med tanke på att jag har utbildat ett drygt hundratal raw food kockar de senaste åren och skapat recept och menyer för restauranger, caféer och konferensanläggningar i raw anda.
Men nja. Jag har alltid varit extremt tydlig med att raw food är för mig bara ett roligt sätt att äta mera grönsaker, nötter, bär och frukt. Och det finns så många andra som ÄR raw food, har en nästan andlig inställning till raw food (som jag inte alls har, jag vill bara äta gott och näringsrikt) att det nästan förväntas av den som förmedlar raw food på en bredare front att det ska växa groddar ur hårbotten. (Det gör det inte på mig, tack och lov.)
Inte raw food, alltså.
Nästa bok kommer att handla om mat. Men det blir en bok helt fri från recept. Det blir en bok om vårt förhållande till mat, hälsa, information och kunskap. Du behöver verkligen inte hålla med mig, men jag tycker att hälsodebatten har spårat ur ganska rejält på senare år. Nu möter jag inte bara människor som tycker att de äter för mycket socker. Nu möter jag människor som är rädda för maten. Som har hört att kroppen blir sur av ägg. Att tarmens bakteriesammansättning havererar om man inte vräker i sig råa grönsaker. Att kött ruttnar i magen. Som tror att gröna bananer är alltings räddning. Och som tror att bara för att en bloggare slänger in ord som ”vetenskap” och ”forskare” och ”studier” lite här och där, så finns det vetenskap och forskning som backar upp påståenden som att kroppen blir försurad eller att de onda bakterierna tar över (det gör det verkligen inte!).
Jag ska göra mitt bästa för att skapa lite matro och gott samvete!
Utgivning: Återkommer!